afraidofsunlight

Jag tänkte att jag skulle göra lite smygreklam för musikalen The Souled Outs som vi håller på med i skolan för tillfället. Den har premiär den 10 december i Teatersalen på Dunkers Kulturhus. Själv har jag skrivit större delen av manuset, varit regiassistent, samt hoppat in lite i pr-gruppen när jag haft tid över.
Jag tror faktiskt att det hela kommer att bli super, pjäsen innehåller en lagom blandning av konflikter, humor, seriösa ämnen, sex och kärlek, allt framfört av skickliga musiker.
Jag lovar att ni inte kommer att bli besvikna.
Besök oss på facebook (http://www.facebook.com/home.php#/event.php?eid=33324053497) eller myspace (http://myspace.com/thesouledouts) för mer information.

Då var valet äntligen över och alla europeers favorit står som vinnare. Och missförstå mig inte nu men jag känner hopp. Det betyder inte att jag tror att Obama är Messias eller att han kommer lösa alla mellanösternkonflikter, fixa USAs klimatpolitik, få finanskrisen på fötter, ge homosexuella giftermålsrätt, kvinnor kroppsrätt och ordna bort världssvälten när han ändå håller på. Om han gör två av de sakerna på ett tillfredsställande sätt under den här mandatperioden blir jag förvånad, inte för att han nödvändigtvis är en dålig politiker utan för att läget inte direkt är stabilt för tillfället och förändringar tar tid.
Nej, det som ger mig hopp är det faktum att USA har en svart president (i januari åtminstone), att en majoritet av det amerikanska folket har bevisat att de är redo att respektera och se upp till en färgad man. Vad det i förlängningen betyder är att förändringar som vi just nu inte vågar drömma om är möjliga.

Så nu ser jag på världens framtid med hopp och tillförsikt och ber till ingen gud att ingen skjuter honom nu.

(Jag känner att det här inlägget kan missförstås på jättemånga sätt men så får det väl kanske vara ibland.)

Det är konstigt att ledighet kan vara mer stressande än arbete men så känns det faktiskt just nu. Jag har haft höstlov men har ändå haft lite småsaker varje dag med körkort och projektarbete och liknande. De tre sista dagarna tog jag dock faktiskt ledigt för en gångs skull. Och visst, jag vaknar inte med ångest över vad jag måste göra idag utan ser lugnt fram emot att läsa och inte kolla på att göra-listan en enda gång, tvärtemot mina vanliga helger alltså. Men mitt i lugnet översköljs jag då och då av panik över allt jag måste göra, inte idag, utan det närmaste halvåret eller så. Ta körkort, sätta MVG i psykologi A, öva piano, öva cello, öva sång, projektarbete, projektarbete, projektarbete, säkra MVG:n i alla andra ämnen (utom möjligtvis sång C), projektarbete, skaffa ett jobb, köpa julklappar, ansöka till universitetet, projektarbete, söka stipendier. Ja, lite diverse.
När jag inte har ledigt har jag valt något som jag prioriterar, då behöver jag inte tänka på allt det andra för det går inte att göra allt samtidigt så det är bäst att ta en sak i taget. Det är åtminstone den ena förklaring jag använt mig av. Den andra är att jag får tid att känna mer när jag inte är fokuserad på en uppgift.

Och nu vet jag att vissa tänker att vadå, SÅ mycket har hon ju inte att göra och hon sitter ju faktiskt och läser en vanlig helg också så det är väl inte så ovanligt för henne att vara ledig, vänta bara tills hon kommer ut i den riktiga världen. Ungefär som när jag var stressad på högstadiet och samtidigt visste att alla sa att högstadiet, det var ju ingenting jämfört med gymnasiet.
Och när jag väl är färdigutbildad och börjar jobba fnyser väl folk att jag inte ska klaga förrän jag fått barn. Aldrig är de nöjda.

Jag fattar verkligen inte grejen med vinter- och sommartid. Vissa vill ha det ljust på morgnarna och vissa på eftermiddagarna.
Det enda som tidsomställningen tycks medföra är sömnstörningar under någon vecka för halva befolkningen.
Jag tycker att vi bestämmer oss för en tid, jag bryr mig inte om vilken, och så håller vi oss till den.


Om någon tycker att min blogg blivit väldigt ointelligent och intetsägande så handlar det om att jag varken har tid eller ork att skriva ordentliga, genomtänkta saker med ett genomgående hållbart resonemang. Och hellre än att inte skriva alls försöker jag posta något då och då, delvis för att jag på sistone lagt märke till att min förmåga att använda språket försämrats något. Jag gissar att det beror på att jag inte skriver så mycket (tidsbrist osv.) och därför är det kanske bättre att jag fingrar ner lite nonsenstankar och får träning än att jag inte skriver alls.