afraidofsunlight

Jag tänkte att jag skulle göra lite smygreklam för musikalen The Souled Outs som vi håller på med i skolan för tillfället. Den har premiär den 10 december i Teatersalen på Dunkers Kulturhus. Själv har jag skrivit större delen av manuset, varit regiassistent, samt hoppat in lite i pr-gruppen när jag haft tid över.
Jag tror faktiskt att det hela kommer att bli super, pjäsen innehåller en lagom blandning av konflikter, humor, seriösa ämnen, sex och kärlek, allt framfört av skickliga musiker.
Jag lovar att ni inte kommer att bli besvikna.
Besök oss på facebook (http://www.facebook.com/home.php#/event.php?eid=33324053497) eller myspace (http://myspace.com/thesouledouts) för mer information.

Nu har jag lagt upp två av mina låtar på myspace så jag passar på att göra lite reklam för mig själv här (inte för att speciellt många läser men alltid är det väl någon som är intresserad).

http://myspace.com/hybrismusicsweden

Joakim Berg, sångaren i kent, (Gud, frälsaren, den helige, om någon skulle ha missat det) envisas alltid med att inte berätta vad hans låtar handlar om. Han menar att det han vill säga finns i låten, det finns inte mer än så.

Jag började på Harry Potter och dödsrelikerna igår kväll och läste ut den innan idag. Säga vad en vill om Rowling men skriva böcker som en inte kan lägga ifrån sig kan hon.
När jag läste första Harry Potter-boken var jag sju år och den hade typ precis kommit ut på svenska. Jag och mamma frågade en bibliotekarie om de hade något mer än Narnia av C.S. Lewis eftersom att jag dyrkade de böckerna. Det hade de inte men bibliotekarien tipsade mig om denna nyinkomna bok vid namn Harry Potter och de vises sten istället. Jag gick hem och läste och tyckte att den var ganska seg och var inte alls intresserad av när fortsättningen skulle komma. När den väl släppts fick jag den dock i julklapp av min syster och eftersom att jag var ett mycket artigt barn vågade jag inte säga att jag inte ville ha den utan tackade och läste istället. Jag fann till min förvåning att den andra boken var bättre än den första och därefter har jag alltid köpt nästa bok i serien så fort den kommit ut på svenska, och senare år även på engelska (den sista kände jag dock att jag ville läsa på svenska för att vara helt säker på att inte missa något).
Men trots att jag, precis som typ alla andra, har svårt att lägga dessa romaner ifrån mig har jag aldrig kunnat uppfatta deras storhet på samma sätt som personer i min omgivning tycks göra. Det är bra, läsvärda böcker och jag skulle inte tveka att rekommendera dem till någon men jämfort med författare som Katherine Kerr, Terry Goodkind, Robin Hobb, C.S. Lewis och, så klart, Tolkien är Rowling i klart underläge och jag kommer nog aldrig att förstå vad det är som får människor att föredra henne framför dessa mästare. Kanske är hon bara mer lättillgänglig. Kanske beror det på att Harry Potter-böckerna i stor utsträckning vänder sig till barn och eftersom att jag som barn aldrig var det minsta intresserad av att träda in i Harry Potters värld kan jag heller aldrig få fullständig tillgång till den. För mig var Harry en ganska omogen, dålig hjälte som till råga på allt hade glasögon. Istället för att befinna sig i en av de gammaldags, medeltidsliknande världar som jag dyrkade höll han till i London och i ett modernt slott. Det gick att läsa om honom men när jag lade ifrån mig boken var min fantasi oberörd av de under som skedde i hans värld och jag återvände till Aslan och Aragorn och min egenuppfunna, rosa, flygande enhörning vid namn Starcy.
Och det är väl därför (obs, spoilervarning) jag inte grät när Fred, Lupin och Tonks låg döda på golvet. Det är därför jag inte sörjde när jag stängde igen boken utan bara reste mig i sängen och satte tillbaka den i bokhyllan.
Men jag är övertygad om att jag kommer återvända till Hogwarts i framtiden och att jag, om jag någonsin får barn, kommer att läsa Harry Potter för dem.

Den kulturdebatt som pågått i Helsingborg - och delvis på andra håll i landet - är nu avslutad (eller åtminstone den första delen av den). Diskussionerna på kultursidan i Helsingborgs Dagblad har upptagit stor plats men de flesta har tyckts vara ganska eniga om att det förslag som politikerna lagt fram (och nu klubbat igenom) om hur kulturen i Helsingborg ska förändras bör skrotas fullständigt. Alla som är insatta i frågan (dvs. alla utom politikerna själva) vill istället få tid att se över den kritik som tydligen finns och fundera över vad som kan göras åt det hela.

De största anmärkningarna mot förslaget verkar vara att det hela bestämts ovanför de inblandades huvuden, något som påminner irriterande mycket om när bl.a. GA-skolan stängdes ner för några år sedan. Då var jag själv relativt engagerad i frågan (dvs. engagerad på en tretton-fjortonårings vis) då den skulle komma att påverka min egen skolgång på Wieselgrensskolan.
Precis som då har de som dagligen jobbar med det hela och som har stor erfarenhet av det inte fått säga någonting om hur förändringarna bör utformas och precis som då lyssnar inte politikerna på opinionens protester.

Jag kan tycka att det är lite irriterande med människor som exempelvis röstar på Moderaterna och sedan klagar högljutt när a-kassan sänks. Dessvärre var jag ganska dålig på att följa med i lokalpolitiken precis innan valet och jag vet därför inte riktigt vad som sades men jag kan åtminstone inte minnas att det nämndes något om några större kulturella förändringar. Om så verkligen är fallet menar jag att det är fritt fram för varenda medborgare att klaga, vilka de än röstade på.

Som vanligt, när det gäller politiska beslut, har det fattats information om vad förändringarna innebär, rent konkret, för mig och min omgivning. Att de som arbetar på Fredriksdal, Sofiero och Dunkers kulturhus får förändrade arbetsförhållanden är ganska klart, men exakt hur kommer det påverka mig? Att kulturen ska bli mer lokalt förankrad finner jag ganska löjligt då nästan hela Dunkers nedanvåning består av utställningar om Helsingborg och verksamhet (restaurang, ungdomshäng och musikskola) som är till för Helsingborgs medborgare. Hur man ska förankra Sofieros kultur mer lokalt förstår jag inte riktigt. Möjligtvis kan man väl låta lokala band spela där på somrarna men å andra sidan tycker jag att The Tivoli tycks klara av det ansvaret utmärkt. Fredriksdal är väl redan så lokalt förankrat som det kan bli, om man nu inte ämnar bygga om området så att det blir en exakt kopia av hur Helsingborg såg ut för x antal hundra år sedan, men det känns lite onödigt, eller vad tycker ni?
Att dessa tre platser ska styras från samma enhet verkar också väldigt ovettigt. Det räcker att de för en aktiv dialog. Det hela luktar starkt av pengasparande.

Jag har dessutom svårt att förstå varför det alls finns någon större kritik mot våra kulturella institutioner. Sofiero är förvisso inte riktigt min grej men de som är intresserade av blommor tycks ju uppskatta det högeligen. Fredriksdal är småtrevligt, även om man, som infödd helsingborgare, kanske inte ser det som Sveriges roligaste utflyktsmål. Dunkers kulturhus är välinrett, välanvänt och intresseväckande, visst kan det utvecklas men det är en utveckling som hela tiden pågår, vare sig politikerna försöker skynda på den eller ej. Vikten av vatten har jag besökt massor av gånger och jag finner den fortfarande underhållande och utställningarna om konstfeminism och mode var oerhört intressanta. Det finns även många saker som inte tilltalat mig speciellt mycket men om jag känt ett behov av ett kulturhus som endast visar vad jag vill se skulle jag ha byggt ett eget museum.

Slutligen vill jag påpeka att de inblandade politikerna, huvudsakligen Anders Lundström, behandlat den kritik de fått på ett högst klandervärt sätt. Lundström tycks ha hanterat det hela genom att slå tillbaka i sin blogg. Exempelvis genom att förklara HD som en blaska snarare än en seriös tidskrift och genom att lite överlägset se ner på de kulturanställda och förklara att folk alltid blir rädda när det sker förändringar som de inte kan råda över. Man kan ju fråga sig vad Lundström skulle tycka om att Fredrik Reinfeldt förklarade att han ansåg sig veta bäst hur Helsingborg skulle styras och föresatte sig att förändra hela systemet.

Jag hade tänkt mig att det här skulle bli ett kort inlägg men har man fritt spelrum för att få uttrycka sina åsikter är det lätt att fortsätta tills man inte kommer på något mer att säga, och lika bra är väl det, jag antar att de få som läser är intresserade, resten kan ju låta bli.
Apropå Dunkers så minns jag när klassen var där i sexan och vi träffade på Göran Persson som var på besök. Det är synd att man inte var gammal och klok (utan att vara gammal och konventionellt bunden) nog att ta tillfället i akt att ställa några frågor.