afraidofsunlight

Precis som de flesta av kents fans har jag haft full förståelse för det här då det både ger varje lyssnare rätten att tolka låten som hen vill och då det dessutom på sätt och vis går att förstå just att hade Joakim haft mer i ämnet som han velat förmedla hade detta funnits med i texten. Samtidigt har det så klart alltid stört mig till viss del för som en minst sagt hängiven lyssnare är det svårt att inte vilja veta vad som är den egentliga betydelsen, vad alla dessa metaforer betyder för just Gud, inte bara för mig.

För snart ett år sedan började jag själv skriva låtar och texter till dessa. Från början upplevde jag det aldrig som ett problem när någon frågade vad mina texter handlade om, jag fann det snarare roligt att få berätta och även att få upplysa en del av de personer som det hela baserats på vad som egentligen handlade om dem. Efter hand som mitt skrivande utvecklas börjar jag dock upptäcka att jag får svårare och svårare att beskriva vad det egentligen är jag menar. Det handlar inte om att jag inte vill berätta, inte heller om att jag inte själv vet vad jag egentligen menar, det handlar bara om att texten oftast inte handlar om något annat än just exakt det som står, det finns ingenting utöver det jag redan skrivit att säga om just det ämnet just då. Om en person frågar om vad just en specifik metafor egentligen betyder eller vem just en speciell person är kanske jag skulle kunna svara på frågan, men när den ställs i formen "vad handlar låten om?" tycks det mig ofta fullständigt omöjligt.

Förutom just att jag inte har mer att säga om ämnet än det jag redan skrivit kan det eventuellt finnas en annan anledning till att det tycks så svårt att utveckla en redan skriven text. Denna anledning är att vissa meningar helt enkelt bara baseras på en känsla. Kanske har jag med en speciell rad lyckats fånga en känsla som jag inte skulle kunna förklara om jag så fick tusen dagar och tusen sidor på mig. (Ni kan ju själva, som ett litet experiment, försöka föreställa er en människa som till exempel aldrig, och då menar jag aldrig, känt ilska och sedan ge er själva uppgiften att förklara för denna person hur ilska känns. Ni kommer med mycket stor sannolikhet finna att det inte går, känslor är större än ord.)

Som exempel tar jag här en kentlåt vid namn Ensammast i Sverige. Den har en hyfsat lång text som tycks vara någon slags anakronistisk beskrivning av något slags förhållande. Av alla rader i den låten är det två stycken jag fastnat för extra mycket, dessa är följande:

"jag gör dig arvlös på en servett" och

"jag stampar torkarbladens rytm"

Jag tror inte att nyckeln till vad låten handlar om finns i dessa två rader. Jag vet inte om dessa två rader ens berättar om någon som överhuvudtaget är viktigt i berättelsens framåtskridande, speciellt inte den andra av dem. Kanske har den första en dold mening som gömmer sig bakom en originell metafor. Men för mig är de helt enkelt känslor. Med dessa två små rader har Joakim lyckats beskriva en känsla som jag aldrig någonsin skulle ha använt andra ord för att beskriva, för det finns helt enkelt inte något mer att säga än just de ord han redan skrivit.

Slutligen kan jag ju tillägga att jag verkligen inte har något emot att folk frågar vad mina låtar handlar om, jag försöker gärna förklara så gott det går och det är dessutom alltid väldigt intressant att veta hur andra tolkar vad jag skrivit, däremot har jag plötsligt fått full förståelse varför Jocke alltid vägrat så totalt att förklara vad han egentligen menar.