24 juni 2008 - Resedagbok, Tarrytown NY, dag 2
Okej, jag ångrade mig, svenska studenter skulle inte alls dreggla över maten här. Huvudrätterna råkar nämligen vara ganska exakt likadan varje dag. De består av pizza, korv med bröd, hamburgare med hamburgerbröd, pommes frites och slutligen någon som de kallar "international" som faktiskt tycks variera lite men som i allmänhet består av någon slags köttgryta och antingen ris eller potatis. Så det är bara svenska junkfood-studenter som skulle dreggla. Själv börjar jag paniskt fundera över om det inte kan tänkas finnas en hästgård här någonstans som kan tänka sig att låta mig få lite motion i utbyte mot att jag mockar deras boxar (vilket ju också skulle vara motion).
Lyckligtvis är åtminstone frukosten ganska bra. Så länge en låter bli att tänka på hur mycket socker det lär finnas i deras yoghurt, flingor, juice, mjölk och bröd. Okej, kanske inte i mjölken men det är inte lättmjölk så ändå.
Idag har jag i alla fall fått mig någon att prata med. Jag började med mina riktiga lektioner och kom på så sätt tillsammans med folk som var mer på min nivå i engelska än de som kom samtidigt som jag (fast några av dem var också där). Min klass består av ca tio koreanska flickor, två svenska killar (som jag dock inte yttrat ett enda ord till än så länge), en polack, en spanjorska, en kinesiska, en kille vars nationalitet jag inte minns samt en finländska vid namn Carita som är den jag hittills umgåtts mest med (lite tråkigt med en nordbo men hon var faktiskt den som såg trevligast ut. Dessutom sa hon att kent är bra så hon har ju uppenbarligen något som kan kallas smak).
Vi gick ner till Tarrytown och åt lunch tillsammans (hon bor i en värdfamilj så hon äter inte gratis på skolan och jag tänkte att jag väl kan offra 35 spänn för att få en kompis här) och vi har diskuterat lite vad vi vill göra när vi är här, det verkar sammanfalla hyfsat.
Dagens lektioner bestod bara av vanlig engelska. Den här veckan (eller i det här kapitlet eller hur det nu var, jag vet inte) fokuserar vi på arkitektur vilket känns relativt tråkigt. Dessutom följer vi en vanlig enkel textbok, något som jag inte gjort på en enda engelsklektion sedan i femman, om en bortser från några få lektioner på gymnasiet som varit väldigt få.
Själv finner jag det ganska opedagogiskt och ineffektivt att använda sig av en textbok men läraren var åtminstone trevlig och när vi kommer till de roligare kapitlen kanske en kan få igång mer intressanta diskussioner trots att det baseras på boken.
Mitt schema är ganska tomt, jag har två-tre åttio minuterslektioner per dag, totalt tolv på en vecka. På måndagar och onsdagar börjar jag inte förrän tjugo i tolv. Jag har dock lyckats övertala mig till en extra kurs vid namn Reading and the real world, så det blir tretton åttio minuterslektioner istället. Dessutom kan en få en extra iLab-lektion per vecka (men iLab är bara något slags datorverktyg en använder och läraren sitter tydligen bara i ett hörn och tittar på så jag vet inte hur givande det är).
Efter att ha ätit kvällsmat (i sällskap med någon tyska som nog tyckte synd om mig där jag satt helt själv) begav jag mig ut på upptäcksfärd i Tarrytowns omgivning. Jag såg massvis av träd men kunde inte hitta någon slags öppning in till skogen så det var vad jag satte mig i hågen att leta efter. Efter att nervöst ha traskat runt olika tomter som låg precis vid skogen, med den amerikanska lagen om att en får skjuta folk som olovligt går på ens tomt ekande i huvudet, lyckades jag ta mig ner för en liten sluttning som låg ovanför en skogsstig. Denna ledde ganska rakt tillbaka till skolan men jag har nu hittat en bättre väg som jag tror att jag ska utforska imorgon innan jag börjar mina lektioner.
Jag är väldigt förvånande över den vackra naturen som finns här. Svenskar berömmer sig gärna för Sveriges vackra, orörda natur men den här skogen kändes väldigt mycket mer orörd än de flesta svenska skogar jag besökt. USA tycks dessutom ha enormt många fler ekorrar än Sverige. Jag ser flera stycken varje dag. På väg tillbaka från min promenad såg jag något annat slags djur som jag helt enkelt är oförmögen att placera. Det var ungefär i en katts storlek, brunt och satt på en gräsmatta. Spontant tänkte jag på en utter men det var över 100 meter och en trafikerad väg från närmaste sjö så jag vet inte hur troligt det känns.
Nu har jag hunnit bli hungrig, jag tycker att jag äter hur mycket som helst men jag blir ändå inte mätt, och får väl ta mig en apelsin som jag smugglade ut ur matsalen imorse.
Lyckligtvis är åtminstone frukosten ganska bra. Så länge en låter bli att tänka på hur mycket socker det lär finnas i deras yoghurt, flingor, juice, mjölk och bröd. Okej, kanske inte i mjölken men det är inte lättmjölk så ändå.
Idag har jag i alla fall fått mig någon att prata med. Jag började med mina riktiga lektioner och kom på så sätt tillsammans med folk som var mer på min nivå i engelska än de som kom samtidigt som jag (fast några av dem var också där). Min klass består av ca tio koreanska flickor, två svenska killar (som jag dock inte yttrat ett enda ord till än så länge), en polack, en spanjorska, en kinesiska, en kille vars nationalitet jag inte minns samt en finländska vid namn Carita som är den jag hittills umgåtts mest med (lite tråkigt med en nordbo men hon var faktiskt den som såg trevligast ut. Dessutom sa hon att kent är bra så hon har ju uppenbarligen något som kan kallas smak).
Vi gick ner till Tarrytown och åt lunch tillsammans (hon bor i en värdfamilj så hon äter inte gratis på skolan och jag tänkte att jag väl kan offra 35 spänn för att få en kompis här) och vi har diskuterat lite vad vi vill göra när vi är här, det verkar sammanfalla hyfsat.
Dagens lektioner bestod bara av vanlig engelska. Den här veckan (eller i det här kapitlet eller hur det nu var, jag vet inte) fokuserar vi på arkitektur vilket känns relativt tråkigt. Dessutom följer vi en vanlig enkel textbok, något som jag inte gjort på en enda engelsklektion sedan i femman, om en bortser från några få lektioner på gymnasiet som varit väldigt få.
Själv finner jag det ganska opedagogiskt och ineffektivt att använda sig av en textbok men läraren var åtminstone trevlig och när vi kommer till de roligare kapitlen kanske en kan få igång mer intressanta diskussioner trots att det baseras på boken.
Mitt schema är ganska tomt, jag har två-tre åttio minuterslektioner per dag, totalt tolv på en vecka. På måndagar och onsdagar börjar jag inte förrän tjugo i tolv. Jag har dock lyckats övertala mig till en extra kurs vid namn Reading and the real world, så det blir tretton åttio minuterslektioner istället. Dessutom kan en få en extra iLab-lektion per vecka (men iLab är bara något slags datorverktyg en använder och läraren sitter tydligen bara i ett hörn och tittar på så jag vet inte hur givande det är).
Efter att ha ätit kvällsmat (i sällskap med någon tyska som nog tyckte synd om mig där jag satt helt själv) begav jag mig ut på upptäcksfärd i Tarrytowns omgivning. Jag såg massvis av träd men kunde inte hitta någon slags öppning in till skogen så det var vad jag satte mig i hågen att leta efter. Efter att nervöst ha traskat runt olika tomter som låg precis vid skogen, med den amerikanska lagen om att en får skjuta folk som olovligt går på ens tomt ekande i huvudet, lyckades jag ta mig ner för en liten sluttning som låg ovanför en skogsstig. Denna ledde ganska rakt tillbaka till skolan men jag har nu hittat en bättre väg som jag tror att jag ska utforska imorgon innan jag börjar mina lektioner.
Jag är väldigt förvånande över den vackra naturen som finns här. Svenskar berömmer sig gärna för Sveriges vackra, orörda natur men den här skogen kändes väldigt mycket mer orörd än de flesta svenska skogar jag besökt. USA tycks dessutom ha enormt många fler ekorrar än Sverige. Jag ser flera stycken varje dag. På väg tillbaka från min promenad såg jag något annat slags djur som jag helt enkelt är oförmögen att placera. Det var ungefär i en katts storlek, brunt och satt på en gräsmatta. Spontant tänkte jag på en utter men det var över 100 meter och en trafikerad väg från närmaste sjö så jag vet inte hur troligt det känns.
Nu har jag hunnit bli hungrig, jag tycker att jag äter hur mycket som helst men jag blir ändå inte mätt, och får väl ta mig en apelsin som jag smugglade ut ur matsalen imorse.
Kommentarer
Trackback
