afraidofsunlight

För tillfället befinner jag mig på ett college i en liten stad vid namn Tarrytown, 40 minuters tågfärd från New York. Här ska jag studera engelska tillsammans med andra utlänningar i fyra veckor framöver. Istället för att skaffa ett konto på resedagboken tror jag att jag ska försöka skriva här istället, därför kommer den här bloggen troligen att bli mer personlig och mindre objektiv de kommande veckorna.

Jag anlände igår och blev, efter att ha blivit visad till mitt rum, lämnad åt mitt öde tillsammans med ett schema för den första skoldagen (idag) och en karta över staden och skolområdet.                                                Större delen av mitt rum.
Utsvulten, efter att inte ha ätit på sju-åtta timmar, och förvirrad försökte jag hitta till matsalen som skulle servera kvällsmat i en halvtimme till. Överraskande nog gick det relativt snabbt att orientera sig (med tanke på att jag inte direkt är någon expert på att läsa kartor och med tanke på att jag inte hade någon aning om vilket håll kartan skulle läsas på för att norr skulle komma där norr var i verkligheten, vilket jag inte heller hade koll på).
Efter att ha fått i mig lite mat gick jag tillbaka till mitt rum och packade upp och försökte bekanta mig lite med min rumskamrat, en 30-årig spanjorska vid namn Bea. Hon har varit här sedan i april och när hon kom hit kunde hon ingen engelska alls, så det är inte direkt någon flytande kommunikation vi har, även om hon faktiskt lyckas göra sig förstådd för det mesta och jag anstränger mig för att bara använda ord som hon bör kunna förstå. Efter att ha pratat med mamma på msn ett litet tag stupade jag i säng med blytunga ögonlock och fann mig oförmögen att somna. Det var för varmt, sängen var för mjuk, lakanen skavde, det kröp i benen och jag snurrade runt, runt i mina utmattade försök att få ro. När jag väl somnat vaknade jag igen ett antal gånger under natten och en halvtimme innan mobilen skulle väcka mig var jag mer eller mindre klarvaken.

Självklart kunde inte min första morgon gå lugnt och sansat till, halv åtta ringde brandlarmet och campuset evakuerades. Jag trodde att det bara var någon slags brandövning och blev lite irriterad över att de lade en sådan på en måndag morgon när det var en massa nya studenter där men medan vi stod och väntade på att få komma in kom plötsligt tre brandbilar farande in på skolområdet. Trots detta var det nog ingen brand för det dröjde inte länge förrän vi fick gå in igen, jag antar att skolans brandlarm är automatiskt kopplat till brandkåren eller något.
Jag intog min frukost ensam i matsalen och begav mig sedan ut på jakt efter den sal där nykomlingarna skulle samlas. Där fick vi lite kort information och skulle sedan visa upp pass och sjukförsäkring och liknande.  Därefter fick vi sitta vid varsin dator och göra ett placeringstest i 45 minuter. Jag fann det hyfsat enkelt och var klar på en halvtimme. Tydligen hamnade jag i nivå sex (det finns totalt åtta) vilken, om jag förstått saken rätt, kallas för Pre advanced. Det får en väl vara nöjd med (hade jag kommit högre än så skulle jag nog ha blivit nervös och känt att folk skulle vara för duktiga för mig).

Även lunchen åt jag ensam och sedan vandrade jag lite planlöst runt på skolområdet i väntan på nästa informationsmöte. När detta var avklarat var vi lediga för resten av dagen så i brist på sällskap satte jag mig och läste lite. Efter ett litet tag hade jag avslutat Torterarens skugga av Gene Wolfe (klart rekommenderbar) och insåg att jag bara hade en bok kvar att förbruka på fyra veckor. Tidigare hade jag trott att det, på skolans bibliotek, skulle gå att låna så jag hade inte brytt mig om att ta med speciellt många men jag hade under dagen upptäckt att det bara finns facklitteratur där. Således är det bråttom att hitta en billig bokaffär om jag ska klara mig igenom fyra veckor här.

Modfälld intog jag ännu en måltid ensam, jag hade faktiskt trott att jag skulle lyckas socialisera mig lite ytligt idag åtminstone men tydligen inte. Jag förbannar min blyghet som egentligen inte existerar men som ändå tycks hoppa fram så fort jag är på ett ställe med enbart främlingar.

Jag hade dock tur och min rumskamrat frågade om jag ville följa med ner till "stan" (samhället är kanske ett bättre ord) för hon skulle köpa ett telefonkort till sin mobil. Tacksamt accepterade jag erbjudandet och passade dessutom på att köpa en rakhyvel och en nagelklippare.
Men trots allt är jag ju här för att utvecklas och att samtala med någon som är väldigt mycket sämre än jag kommer inte att hjälpa mig med det. Dessutom behöver jag diskutera djupare saker än vad som kan sägas och förstås av henne under de här fyra veckorna.

Nu till lite iakttagelser jag gjort under min knappt två dagar långa vistelse.

1. Det finns amerikanska flaggor överallt, på riktigt. Det är inte bara i amerikanska filmer där de vill få det att se ut som det perfekta landet, flaggorna finns faktiskt överallt, till och med i skolans matsal. Det kan vara en av de saker som är allra mest annorlunda när en jämför USA och Sverige, vår patriotism.
2. Det är inte underligt att USA har problem med övervikt. Maten de serverar på skolan skulle få en svensk student att dreggla. Vid både lunch och kvällsmat serveras en stor salladsbuffé, en förrätt bestående av två olika slags soppor, stora mackor med pålägg och sallad, pizza, tre-fyra andra slags huvudrätter, tre olika efterrätter, två-tre frukter, ett stort urval av läsk, juice och mjölk, samt kaffe och te. Alla som bor på skolan får gå runt och plocka obegränsat av allt detta. Alltihop (utom möjligtvis grönsakerna) känns tämligen rikt på fett, socker och andra onyttigheter som får mig att lite nervöst fundera över hur jag ska lyckas med att inte gå upp i vikt under de här veckorna. Jag antar att det är långa promenader i Tarrytowns backiga omnejd som gäller på min lediga tid. Och så får jag hoppas på att mitt påstående, att jag kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt det minsta, stämmer, det är väl upp till bevis nu antar jag.

Imorgon börjar vi med det riktiga schemat och jag hoppas intensivt på att jag ska lyckas hitta någon att äta lunch med då.