afraidofsunlight

För första gången i mitt liv kan jag faktiskt använda mig av citatet "och det var så länge sen att jag glömt bort hur det känns att komma hem" och verkligen mena det och förstå det.
På något sätt är det inte skönt att vara hemma på samma sätt som det brukar vara efter resor. Det känns bakvänt och främmande och jag har glömt hur en gör när en har fler än fyra par skor att välja mellan. Helsingborg är mindre än någonsin och tystnaden i Domsten ekar i öronen. Jag blir förvånad varje gång jag hör främlingar prata svenska och jag har börjat på ett engelskt ord innan jag kommit på mig själv flera gånger.
Men att träffa mamma är ju trots allt ganska oslagbart och äntligen får jag sjunga lite ordentligt (vilket behövs, min röst låter för tillfället ungefär som den gjorde i sjuan).
Resan hem gick helt okej. Fast jag har bara fått typ en eller två timmars sömn i natt och natten innan det sov jag väl fyra timmar ungefär. Så der är svårt att stå emot när sängen försöker dra mig till sig.

Så, nu avslutar jag det här projektet.