17 juli 2008 - Resedagbok, Tarrytown NY, dag 25

Igår åkte jag och Carita in till Manhattan och såg The Phantom of the Opera på Broadway. Det är definitivt den näst bästa musikal jag någonsin sett (det blir nog svårt att slå Dåliga Människor) och jag grät faktiskt i sista scenen. Sångarna var så klart utomordentliga och Andrew Lloyd Webber är ju ganska duktig på att komponera, så att säga. Det var dessutom trevligt med en musikal med avancerad scenteknik som gjorde det hela mycket mer trovärdigt än teater vanligen är. För teaternördar räcker det väl med bra skådespelare och lite fantasi men jag har väldigt svårt för att faktiskt bli fångad i skådespeleri (det är antagligen därför jag har så svårt att bedöma om en skådespelare är bra eller dålig) och behöver därför lite mer än så.
Men har ni vägarna förbi Broadway är det i alla fall en klart rekommenderbar show att besöka.

Idag har jag haft lektioner hela dagen men det gjorde inte så mycket för de var intressanta, vilket de vanligen är här nu för tiden.
John, min engelsklärare, förklarade för mig att jag är den enda elev vars avfärd han faktiskt sörjt. Det var lite gulligt. Och så sa han att jag är den smartaste elev han haft och den som varit bäst på engelska (sedan han kom till EF) eftersom att jag är den enda som han märker faktiskt tänker på engelska. Och det gör jag ju definitivt, att tänka på svenska känns för det mesta superkonstigt för tillfället. Fast jag anser mig inte vara SÅ bra på engelska.

Nu har jag börjat packa men för tillfället går det lite segt. Det är svårt att få en ordentlig överblick eftersom att det fortfarande är två dagar kvar innan jag åker. Men imorgon är vi på Manhattan hela eftermiddagen och på lördag måste jag checka ut mellan åtta och tio (och jag har ingen kontroll över exakt när det blir) så nu är det enda ordentliga tillfället jag har. Jag får väl försöka lite till.

Kommentarer
Postat av: Lova

Hej. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga till dig. Idag lyssnade jag på bob hund och då kom jag att tänka på dig och undrade hur du har det. Jag saknar dig lite ibland, eller kanske snarare oss. Hoppas att det inte låter löjligt eller att du har glömt bort mig helt, men egentligen spelar inte det någon roll. Jag ville bara säga hej, och nu har jag gjort det.

2008-07-18 @ 19:46:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0