afraidofsunlight

Efter Toronto känns skolan nästan mer som hemma.
Jag lärde mig huvudsakligen tre saker av resan:
1. Åk inte på bussresor längre än fem-sex timmar.
2. Åk inte på resor där själva resandet tar lika mycket tid som den vakna tiden på resmålet.
3. Åk inte på gruppresor utan att först ha sett ett mycket detaljerat schema över hur tiden kommer att utnyttjas.

Bussresan tog elva timmar dit och elva timmar hem. Vilket blev 22 timmar totalt, vilket är exakt lika mycket som den vakna tid vi spenderade i Toronto och vid Niagarafallen. Och jag var väl inte alls inställd på att det faktiskt skulle vara en gruppresa på det sättet. Jag trodde mest bara att bussen skulle släppa av oss vid hotellet men det var ju tider att passa hela tiden och vi hade ungefär fyra timmar i Toronto, resten av tiden var vi i staden vi Niagarafallen. Vilket i sig var lite dåligt för på informationslappen vi fick stod det att vi skulle bo i centrala Toronto.
Men nu låter det ju som att allt var jättedåligt men så var det inte. Niagarafallen var supercoola. Förutom att bara kolla på dem åkte vi båt nedanför dem och gick på någon slags trappställning precis bredvid ett av dem, på ett ställe kunde en stå mer eller mindre under det. Det var ganska fantastiskt och sedan kunde jag inte låta bli att le på flera minuter.
Toronto och Kanada var väl kanske inte som jag föreställt mig dem. Jag trodde att Kanada var värsta naturlandskapet i stil med Sverige men det kan jag väl inte säga att jag fick intrycket av. Och Toronto kändes som en väldigt tråkig stad, fast det är ju svårt att avgöra på fyra timmar. Oavsett så tycks jag föredra USA.

Igår åkte vi till köpcentrumet en sista gång. Jag köpte en ryggsäck (vilket jag faktiskt behövde inför hemresan), The Secret Lives of Men and Women (PostSecret-bok) och en regnjacka (eller ja, det är vad de kallade den i affären, den är kanske inte direkt en typisk sådan). Jag gör mitt bästa för att inte shoppa mer, de sista två timmarna vi var där igår satt jag bara på Starbucks och väntade på Anna och Carita så att jag inte skulle få för mig att köpa mer. Men problemet är att allt är så förbannat billigt. När en shoppar i Sverige (så länge en inte hänger på H&M) måste en överväga varje köp eftersom att det består av en, för en fattig student, större summa pengar. Här köper en jeans för 120 kr och då är det mycket svårare att stå emot.

Idag kollade vi på Frihetsgudinnan på lite håll, vi hann inte med någon båt som gick dit så vi kunde bara se henne från land och det är ett ganska långt avstånd. Men jag var ändå inte så jätteintresserad.
Sedan gick vi mest runt lite i The Financial District och SoHo. Det var ganska mysigt. Men jag börjar bli fruktansvärt trött på att inte kunna äta måltider för mer än 15 dollar en endaste gång eftersom att Carita är för orolig för sina pengar. Jag behöver verkligen lite god mat, sedan vi var i Key West har jag ätit en enda riktigt god måltid (en asiatisk restaurang i Toronto, och det var nog inte ens så jättebra, jag var bara utsvulten på "riktig" mat), de andra har varit sådär eller dåliga. Det är klart att en inte behöver äta jättedyrt varje dag men någon gång ibland vill jag kunna göra det, jag blir ju helt aptitlös annars.