afraidofsunlight

När jag kom hit såg jag fram emot att prata engelska i fyra veckor väldigt mycket. Efter första dagen hade jag hunnit tröttna på det (fast det berodde nog huvudsakligen på att ingen pratade med mig). Efterhand har det dock känts mer och mer bekvämt och nu tänker jag ganska konstant på engelska (vad jag kan märka åtminstone).
Imorse pratade jag med mamma i telefon och upptäckte att det kändes otroligt bakvänt och tillgjort att prata svenska, som om jag uttalade saker fel och lät som om jag repeterade fraser. Det gjorde det säkert inte men känslan fanns där ändå. Konstigt nog känns det inte alls på det sättet när jag bara skriver på svenska.
Det jag saknar mest, vad gäller språket, är så klart att inte behöva leta efter ord hela tiden. Hur frågar en till exempel efter tvättmedel i affären när en aldrig har hört talas om vad det heter? Och hur förklarar en att en vill ha en blyertspenna med stift och inte bara en vanlig?
Ett annat irritationsmoment är att ordet "lagom" inte finns. Jag har nog aldrig insett hur mycket en använder det förrän jag inte kunde. Det hela slutade med att jag förklarade vad det betydde för Anna, Laura och Ella och sedan helt enkelt började använda det. Nu har faktiskt de börjat säga det också så jag är nöjd. Men jag vet trots allt inte om de verkligen förstår vad det betyder. "It's not too much and not too little, just exactly as you want it or need it" var väl på ett ungefär vad jag sa till dem. Deras reaktion var "oh, but that's like 'perfect'". Hur förklarar en att lagom inte alls är som "perfekt" men inte heller som "medel"? Bara för att tåget går i lagom tid betyder det inte att det går i perfekt tid och bara för att jag äter lagom mycket mat betyder inte det att jag äter en perfekt mängd. Men hur en förklarar det för någon som aldrig hört ordet "lagom" förut är mig ett mysterium.