afraidofsunlight

Det är inte alls speciellt länge sedan - ett halvår eller så bara - som jag nästan såg ner på människor som var intresserade av mode.* Jag hade då ännu inte insett att jag själv också var det, och hade varit det i flera år.
Det är inte ovanligt att folk föraktar mode nu för tiden (och säkerligen var det likadant förr). Antagligen beror det på att man tror att det hela handlar om ytlighet. En feminist skulle säkert tillägga att man huvudsakligen förknippar mode med kvinnor, samtidigt som designerna (dvs. huvudsakligen män) tjänar en massa pengar på det. Hur mycket det ligger i detta vet jag inte och jag avser inte heller att diskutera det för tillfället.
Min ståndpunkt är att mode är en konstform lika mycket som litteratur, musik och bildkonst, och vad mer är, jag anser att den är lika mycket värd ur objektiv synpunkt (skulle jag se det hela subjektivt skulle jag rangordna dessa konstarter så här: litteratur, musik, mode, bildkonst. Det är dock irrelevant för tillfället). Alla dessa fyra (och alla andra) konstformer kan uttrycka och förmedla känslor, tankar och ståndpunkter.
Det finns eventuellt en del som skulle protestera och tycka att mode är alltför utbytbart för att kunna betraktas som konst. Detta argument skulle dock grunda sig i oförmåga att se saker i sitt sammanhang. Precis som i klädvärlden finns det trender i poesi, rock och målarkonst.
Andra ser mode som något man slaviskt måste följa om man är intresserad av det, något som är till för folk som inte vågar tänka själva. Detta kan vara den vanligaste missuppfattningen och kanske är den inte så konstig med tanke på att det finns många exempel på människor som faktiskt aldrig skulle ta på sig något som är otrendigt. Det handlar dock inte om den stora massan utan om människor som strävar efter att passa in och som säkerligen också håller sig inom ramarna för vad som anses "rätt" för säsongen vad gäller musik och dylikt. Jag tror dock inte att dessa individer är representativa för de människor som hyser ett intresse för kläder.
Det hela handlar inte om trender, dessa är bara en inspirationskälla, utan om stil. De flesta strävar efter att uttrycka något med sitt utseende, vare sig det är punkarna, fjortisarna, bratsen eller affärskvinnorna- och männen. Det är först när man inte har något som helst intresse av detta, när man bara använder kläder för att slippa frysa, som man kan kalla sig ointresserad av mode. Och det är inget fel med det, jag vet folk vars skivsamlingar tydligt visar att de inte är speciellt insatta i musikvärlden eller vars hem har sådan brist på tavlor att det inte är nödvändigt att fråga om de hyser något intresse för bildkonst. Förvisso kan jag tycka synd om dem för detta, däremot föraktar jag inte dem.

Det finns även en del som är totalt ointresserade av kläder men som ändå vill säga något med sitt utseende. I fredags vandrade en nudist in på Stadsbiblioteket och satte sig i cafeterian för att läsa tidningen. Av någon anledning var personalens försök att köra ut kvinnan inte speciellt ihärdiga.
Själv anser jag att det är helt okej att vara nudist om man vill det och jag förstår inte varför det skulle vara så förargelseväckande med en naken människokropp. Däremot har jag svårt att förstå hur någon kan undgå att inse att kläder faktiskt har ett ursprungligt syfte, nämligen att skydda oss från kyla. De handlar inte om att skyla kroppen eller om att passa in, de handlar om denna enkla livsnödvändighet. Vi är förvisso födda nakna (som nudisten inne på biblioteket poängterade) men även på stenåldern, långt innan sexualitet blev något skambetonat, använde man sig av djurhudar för att slippa frysa ihjäl
Varma dagar (eller kalla dagar som man spenderar inomhus) är det väl dock bara att strunta i att klä på sig om man nu vill det.

* Observera att jag i denna text, för enkelhetens skull, använder termen "mode" för att definiera "klädmode".