afraidofsunlight

Under ganska många år har det i perioder debatterats en hel del om kvotering av olika slag. Det senaste jag hörde om det hela var att man vill kvotera in kvinnor i företagsstyrelser.
För det första undrar jag hur man skulle kunna välja i vilka sammanhang som kvotering bör användas. Har man väl börjat kvotera in kvinnor i styrelser måste man väl även kvotera in män i sjuksköterskeutbildningar? Till slut skulle väl såväl förskoleplatser som professorsposter kvoteras. Och visst, vi skulle kanske få ett mer jämställt samhälle på ytan men frågan är om inte känslan av att könen är olika bara skulle förstärkas.
Min nästa fråga är hur man ska kunna välja vilka minoritetsgrupper som bör kvoteras. Man stöter till exempel lite då och då på marknadsundersökningar som hävdar att långa människor har lättare att få jobb än korta ("nej, jag kan tyvärr inte anställa dig för du är tre cm för lång" är kanske vad man kommer få höra i framtiden). Det är väl dessutom ganska tydligt att personer som bryter eller som har namn som känns utländska har svårare att hitta ett arbete, oavsett kompetens.
Då de som är för kvotering säger sig stå för jämställdhet kan de väl omöjligtvis mena att det bara är vissa minoritetsgrupper (om man nu kan kalla kvinnor en sådan, men i vissa yrken är de väl det) som ska få "rätten" till sk positiv diskriminering?

Jag fruktar att det finns en risk att man, genom att poängtera skillnader i lagar, bara ökar känslan av att dessa finns, även om de verkar minskade om man ser det hela utifrån. Det kan lätt bli något politikerna stolt kan visa upp för andra länder och för väljarna så att de sedan ska slippa göra något åt det verkliga problemet, dvs. att man inte får vara något som inte hör ihop med ens kön (vare sig det handlar om kvinnliga byggnadsarbetare eller manliga dagispedagoger).

Mitt förslag är istället följande.
Föreställ er att det finns ett företag eller en organisation (Arbetsförmedlingen skulle till exempel kunna ta denna roll) genom vilket/vilken man skickar sin arbetsansökan till den arbetsgivare man vill komma i kontakt med. Arbetsförmedlingen får ens namn, adress och telefonnummer men bifogar till arbetsgivaren bara en kod. Arbetsgivaren läser igenom alla ansökningar och skickar sedan, till Arbetsförmedlingen, koden till de sökande som hen vill träffa.
Denna lösning skulle förvisso bara räcka fram till anställningsintervjun men det är åtminstone ett första steg och Ahmed och Karin skulle inte sållas bort utan att få försöka göra ett intryck utöver sina namn.

Slutligen vill jag åter poängtera att om man nu nödvändigtvis ska kvotera måste det ske på alla arbetsplatser och för båda könen. En lag som säger att 40% av en styrelses medlemmar måste vara kvinnor ger bara ett intryck av att det täcka könet behöver hjälp att ta sig fram och få samma status som männen. Låt istället lagen säga att överrepresentationen av ett kön inom ett yrke inte får överstiga 60%.
Eller låt bli att försöka diskriminera positivt helt och hållet och lägg energin på att hitta bättre lösningar istället.