afraidofsunlight

Idag kändes som en bra dag för att leka seriös kulturskribent. Således satte jag baskern på huvudet, drog på mig trenchcoaten och släpade med mamma till Dunkers Kulturhus. Dessvärre var de nuvarande utställningarna ganska oinspirerande så det blev inte så mycket av det hela.

Istället ska jag lite kort återvända till gårdagens ämne - religion. Orsaken är att jag och min kära moder ikväll såg en dokumentär om en tjej som vid nitton års ålder bestämde sig för att bli nunna. Både jag och mamma fick en känsla av att verkligen inte kunna förstå vad som får en människa att välja ett sådant liv. Efter en halvtimme eller så insåg jag dock att anledningen till detta är att vi aldrig har älskat denna gud och därför inte är medvetna om hur stor människors kärlek till henom (jag tycker inte om tanken på att gud skulle ha ett kön) kan vara. För mig känns det dock inte alls otänkbart att välja att leva det liv som nunnor lever om det skulle gynna en människa jag älskar. Det jag ställer mig oförstående till är alltså inte valet utan kärleken. Det känns ganska trångsynt men jag är helt enkelt inkapabel att sätta mig in i situationen att älska en gud. Nästa gång jag vågar ta upp ämnet religion med en kristen ska jag dock fråga lite om det hela och se om det klarnar då.

Lite roligt att det nog kan verka som om jag tänker oerhört mycket på religion hela tiden vilket jag faktiskt inte gör (inte mer än jag tänker på andra, liknande saker i alla fall).

Nu ska jag sätta mig och läsa Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Det är ju en oerhört originell bok men mer än så vågar jag inte uttala mig innan jag läst mer i den.